Vodka in general Vodka originated in north-eastern Europe. It is disputed whether Russia or Poland is its homeland, but both countries made vodka mainly from grain (but also potatoes) and historically there hasn't been too much difference between them. In Poland and Norway, potatoes are now one of the most popular raw materials to use as a base for vodka. However, this is not a very wise choice according to many producers, as potatoes are difficult to work with in production and also produce a meagre profit. Potato-based vodka is difficult to store and only produces 10 litres of spirit from just over 100 kilos of potatoes. This is in contrast to the fact that 100 kilos of grain yields almost 30 litres of vodka, and grain can be stored for much longer. In Sweden, we use cereals such as rye and wheat to make vodka. Potato-based vodka also exists, but on a much smaller scale. The distillation and filtration process Column distillation is now the most common distillation method, used particularly by the larger industries. The single pot still is also used, but only a handful of distilleries use this method. However, vodka distilled by single pot stills has acquired a more exclusive status. This variant is both rounder and richer in flavour. Sometimes the vodka is filtered in a special machine both during and after the distillation process. In the past, cloth, sand and bread were all used in the filtering process, which led to poor results. The quality improved considerably when charcoal was used, a method that is still used today. This is so that the charcoal will soak up the trace elements that either alter or add undesirable flavours. In the major vodka-producing countries, this is rarely done, as they prefer to use minimal filtration in the distillation process in order to preserve the unique characteristics and flavours of the product. The person responsible for the distillation controls the filtration, which includes the removal of various components containing flavour compounds such as ethyl acetate and ethyl lactate as well as fine oils that affect the desired clean taste of the vodka. This can be achieved by distilling the beverage several times. Depending on the method and production technique, the end result can contain as much as 95% ethanol. Because of this, the vodka is usually diluted considerably before being dispensed into bottles. Flavouring Most vodka varieties are not flavoured, but in countries where vodka is widely consumed, there are self-composed recipes to enhance the flavour of the vodka or for purely medicinal purposes. It is important to note that the flavouring process takes place after both fermentation and distillation. It is in the fermentation process that the spirit pulp is converted into spirits that have only the taste of ethanol. By leaching herbs or fruit, for example, into a small amount of spirit and then adding it to the vodka itself, the drink takes on a completely different flavour. Vodka can be flavoured with ginger, vanilla, cinnamon or different types of fruit. In Russia, it is quite common to flavour vodka with honey and peppers, while in Poland and Belarus, the local musk grass is added to produce Żubrówka - a type of vodka that is quite sweet in taste and light yellow in colour. In Lithuania and Poland it is common to flavour with honey. Flavouring vodka has also become quite common in the Nordic countries. Here, vodka can be mixed with herbs, fruit and spices, for example. In Sweden we have about forty varieties of herbal vodka, i.e. spiced spirits. It has become a trend to experiment with more unusual flavours - there is now, for example, vodka that tastes of bacon and hot chilli. Although the vodka contains no more than 30 milligrams of flavourings per litre (cognac contains over 2 000 milligrams), it can have a distinct taste. It's not common to store vodka, but when it is, it's usually in Poland and Russia. It is then aged in oak casks, but only to round off the spirit so that it has a softer character.

What do you know about gin? Is it true that it used to be used as a medicine? That it is really the UK that is the country of origin of gin or that it has an effect that can easily induce tears?Well, as you might imagine, there are many myths and stories circulating about this tasty drink, but what is really true? 1. What is the country of origin of gin? A common misconception is that gin originated in the UK. It's true that the British have a strong connection to the drink, their shared history going back as far as the late 16th century, but it's not actually the British who are the father of the drink. Gin was a Dutch juniper-spiced spirit - genever - discovered by the English during a campaign in Holland in the 1580s. They loved the drink and brought it back to England, which was the start of what we drink today. 2. What makes gin special? Juniper is the main spice used in its production. If the drink is not sufficiently spiced with juniper for the flavour to be there, it cannot be classed as gin. However, other spices are often used to round out the flavour. It is said that all gins are 80% flavoured with botanicals. These are mainly juniper berries, but coriander seeds, iris root, angelica root, citrus fruits and cinnamon can also be used for flavouring. Most gins use iris root or angelica root as a fixative for the volatile flavours. If you open a bottle of gin that does not have one of the two root varieties to fix and retain the volatile flavours, the aroma of the gin will quickly dissipate. 3.Does gin work as a medicine? When gin is made - especially when it is home-brewed, as it used to be - there is often a subtle flavour added that is not very appealing. Therefore, various spices and sugars were added to mask the taste. As juniper berries were considered to have a good healing effect, but also masked the finch taste, these ingredients were used. In the mid-17th century, gin was documented as a medicine. Dr. Franciscus Sylvius, a Dutch physician, claimed that gin was good medicine for stomach problems, gout and kidney problems. In the 18th century, when gin production was banned and taxes on imported spirits were raised, people started to make home-made spirits, giving rise to "new medicines", such as Cuckold's Comfort and My Lady's Eye Water. It was, of course, plain, home-brewed gin, which contributed to people starting to drink rather than recovering from their illnesses. This problem lasted well into the 19th century, when gin was cheap compared to imported spirits. However, whether gin really cures illnesses such as stomach and kidney problems is open to question. 4. Is it true that gin can make you cry? Like any other alcoholic drink, gin can have a depressing effect, which stirs up depressed feelings and increases the risk of depression. In the 18th century, gin was practically cheaper than water, and far more popular than other alcohol. This was the only documented century when more people died than were born. It is said that it was not only alcoholism itself that killed people, but also the depression that could lead to suicide. Yes, as you can see, there is a lot of fascinating and mythical history. If you want more in-depth information on the origins and development of gin, you can read it here.

Tequila har sitt ursprung från den mexikanska staden Tequila. Man gör tequila på tequilaagave, en blå, enhjärtbladig växt som finns i agavesläktet. Drycken får endast kallas för tequila om den uppfyller de regler som är uppsatta av Consejo Regulador del Tequila – en organisation som fokuserar på att bevara tequilans standard. De destillerade alkoholdrycker som görs från agavesläktets arter har samlingsnamnet Mezcal, men det som skiljer tequila från övriga drycker gjorda på agaveväxter är att tequila är ursprungsskyddad och görs av specifikt tequilaagave. Man får enbart tillverka tequila på ett fåtal ställen i Mexico. Dess produktion är strikt reglerad av mexikansk lag, och kontrollen av att dessa regler följs är hårt åtstramad. I slutet av 1990-talet slöt EU ett avtal med Mexiko om att försvara ursprungsskyddet, just för att det tidigare var fullt lagligt att sätta namnet “tequila” på drycker som egentligen inte ens var i närheten av äkta tequila, vilket ledde till sprit med dålig kvalitet. Man har med detta avtal lyckats stänga ner olaglig produktion av tequila. Det är först nyligen som exklusiv 100% tequilaavanage har börjat nå den europeiska konsumenterna. Det går åt drygt 50 000 plantor varje månad för att tillverka både mezcal och tequila. För att kunna identifiera tillverkaren ska alla sorter ha ett NOM-nummer. Tillverkning Ingen råvara för sprittillverkning tar så lång tid att odla som agaven. Det kan ta upp till 10 år innan den skördas första gången. Agaven skördas för hand med hjälp av ett spett – Coa – som har en vass metallklinga i spetsen. De män som skördar agaven kallas för jimadores, ett namn som kommer från det spanska ordet jima, vilket betyder “skörd”. När man väl skördar agave huggs stammen ren från bladen – bara stammen kan väga mellan 40 och 80 kilo. Den avskalade stammen tillreds olika beroende på om man vill göra en finare eller billigare typ av tequila. Den industriellt tillverkade tequilan späds ut med melass eller någon annan billig sockerart. Man destillerar denna i en Patent Still eller kolonndestilleringsapparat. Den finare tequilasorten destilleras genom att rosta agavestammen i enkelpannor, oftast i en traditionell tegelugn. Olika smaker tas fram beroende på hur länge den destilleras. Destilleringen sker minst 2 gånger, och efter den andra gången blir tequilan färglös och får en alkoholhalt på 55-70%. Den billigare varianten blir gyllene då den ofta färgas med sockerkulör. Under destilleringen omvandlas stärkelsen till socker. När rostningen är klar maler man stammen och tvättar ut sockret. Den vätska som framträder frementeras, det vill säga det ska jäsa, något som sker under en strikt kontrollerad process. Hälsosamma bakterier producerar här olika syror, vilket gör att smaken förändras. Man lagrar inte tequilan så länge, det räcker med 2-3 månader, men i vissa fall kan man lagra den så länge som 10 år. Smaken förändras dock inte mycket mer efter 5 års lagring. De finare sorterna av tequila lagras på olika sorters ekfat. Tequila delas upp i två olika klasser, “agave” och “mixto”. Enligt lag ska mixto innehålla minst 51% agavesaft, resten ren sprit och eventuellt saft från sockerrör eller majs. agave-varianten görs på 100% agave och får inte innehålla tillsatser. Det finns en del tequilasorter som innehåller mindre mängder smakämnen, exempelvis sherry, kokosnöt och plommonkoncentrat. Detta är för att ge drycken en annorlunda karaktär. Det finns 5 olika typer av tequila: 1.  Añejo lagras på ekfat i minst 1 år, men inte längre än 3 år. Vid så lång lagring får den 2006 års benämning Extra Añejo. Den lagras ofta på ett redwood-, sherry- eller Kentucky bourbonfat och får inte ha en kapacitet över 600 liter. 2. Blanco eller Plata är en olagrad vit tequila. Denna används främst för att tillreda drinkar. 3. Oro är också en olagrad tequila. Den blir vit av dess tillagda färg- och smakämnen för att likna lagrad tequila (plata). Detta är nästan alltid tequila mixto, och används främst för att tillreda drinkar. 4. Reposado (betyder “vilad”). Den här lagras på ekfat mellan 2 månader och 1 år. 2016 var den totala produktionen av tequila över 278 miljoner liter, varav närapå 88 miljoner var äkta 100% agave. Jämfört med tidigare år kan man se att trenden gör att 100% agave-tequila börjar föredras framför mixto. De främsta sorterna tillverkas runt staden Tequila, medan övriga (sammanlagt 20%) tillverkas i Guadalajaraområdet. Tequila är utmärkt att använda som bas i olika drinkar. Vanliga drinkar som innehåller tequila är Margarita, Long Island Ice Tea, Tequila Sunrise och Frozen Margarita. Några drinkar och dess historia Margarita Margarita är en drink som består av tequila, limejuice, cointreau och is. Den serveras i ett saltkantat glas. Man serverar det oftast i ett vanligt cocktailglas men det händer att den även serveras i ett whiskyglas. Det finns många olika berättelser om hur drinken kom till. När man under förbudstiden (1920-33) förbjöd spritförsäljning i USA åkte man i stället till bland annat Mexico för att dricka. Den i USA så populära drinken Brandy Daisy (bestående av sprit, likör och juice) ersattes där av Tequila Daisy – en drink som påminde om Brandy Daisy, med undantag från att man använde tequila i stället för den ursprungliga spriten. Margarita är ett mexikanskt kvinnonamn, precis som Daisy är ett amerikanskt. Det betyder “tusensköna” på både spanska och engelska, och till drinkens ära döptes många kvinnor till detta. Ett exempel är Peggy Lee, vars riktiga namn var Margaret. Hon sägs ha fått namnge drinken när den gjordes av en bartender i Texas 1948. Drinken kom dock som tidigast på tryck, då namngedd Margarita, när receptet publicerades i tidsskriften Esquire år 1953. Long Island Ice Tea Robert Butt arbetade som bartender i en bar på Long Island, New York, år 1972. Han hävdar att han är upphovsmannen till Lond Island Ice Tea. Det sägs dock att originalet – även om det är lite annorlunda från dagens variant – skapades redan under 1920-talet när det rådde alkoholförbud i USA. Mannen som uppfann drinken kallades för “Old Man Bishop” och bodde i ett mindre samhället vid namn Long Island i Kingsport, Tennessee. Drinken blev flera år senare fulländad av hans son, Ransom Bishop. Den här varianten inkluderade whisky, lönnsirap och olika delar av fem spritsorter, snarare än dagens moderna som består av cola och lika delar av fem spritsorter.

It is believed that the name tequila may have originally come from a volcano of the same name. In 1874, a village with roots dating back to the 16th century was given the name Tequila, and it is now mainly in Tequila and the areas around the city that the drink is produced. Archaeologists have found traces of the tequila-like drink pulque on pottery shards dating back to 150-300 BC. It was an ancient people in Teotihuacán in central Mexico who made the drink long before both the Aztecs and the Spanish arrived there. It seems to have happened by pure chance, as the starchy sap of the agave plant began to ferment under the baking sun. The result was a slightly alcoholic drink. Pulque was not only an intoxicating beverage, but also served as an energy-rich and nutritious accompaniment to meals. But the birth of tequila didn't really begin until the Spanish conquistadors arrived in Mexico in the early 16th century. The Spaniards created large fields where they grew only blue agave. Later, they brought distillers from Europe to extract higher alcohol contents from the plants. This was something the Indians had already done to produce their own drinks, aguamiel and balche. The first 'real' distillery was founded in 1600 by the Spaniard Don Pedro Sanchez de Tagle. He produced the predecessor of tequila, the Vino de Mezcal, or mezcal wine. Here, the juice of the agave stem was left to ferment for up to 3 days before being distilled. Once the drink was formally named Tequila - in the last half of the 19th century - it began to be exported. However, if it was not produced in or around the city of Tequila, it could not be called Tequila. The myth of the caterpillar There is a myth that there is a caterpillar in tequila - in some cases smashed. This is not entirely true. However, mezcal can have a caterpillar in the bottle, usually a white Oro or red Roja caterpillar that lives on the agave. In the past, it was believed that the caterpillar carried the soul of the agave and would thus pass it on to the person drinking the mezcal. The larvae of the agave were also added to the drink to control its alcohol content. The aim was to show that the spirit was strong enough. If it was too weak, the larvae would dissolve. Putting larvae in the bottle has now become a marketing trend for some producers, rather than the first two reasons.

Gin är en destillerad spritdryck som främst smaksätts med enbär. Själva spriten görs i dag främst på majs, vete, råg eller melass. Alla tillverkare har sina egna sätt att krydda gin. Utöver enbär så är det inte ovanligt att man använder flera andra örter som angelikarot, irisrot, kanel, anis, bittermandel – men kanske främst korianderfrön.  Hur tillverkar man då gin? Vilka typer av gin finns det? Och vad används gin till? Man använder 96% ren sprit för att framställa gin. Den destilleras oftast genom en så kallad Coffey-destillator, en apparat som uppfanns av irländaren Aeneas Coffey under 1800-talet. Vid destillering sker smaksättning, ofta på olika sätt. Det är vid det här momentet som många ginsorter skiljer sig åt, vilket delar upp dem i gin av kvalitet och billig gin. Vid kryddning av den billiga ginen så blandar man olika aromämnen och kryddor till ett koncentrat som sedan rörs ned i den rena spriten. Man destillerar drycken oftast en gång efter att den har fått samla åt sig smaken av kryddblandningen. När man gör det kvalitetsklassade ginet så lägger tillverkaren både mer kärlek och omtanke vid framställningen. Drycken kryddas ofta genom att man lägger alla kryddor i en korg högst upp i destillatorn. Under destilleringen går spritångorna upp i korgen, samlar åt sig alla oljor och aromämnen och på så sätt smaksätts ginet. Denna destilleringsmetod används upp till fem gånger. Metoden kallas för rackning. Smaken blir bättre än massproducerat gin, och det anses ha högre kvalitet. Det är inte heller helt ovanligt att denna typ av gin lagras på fat, ibland upp till 20 års tid. Olika länder tillverkar gin på olika sätt, med olika kryddor, vilket gör att länderna ofta har drag som gör att ginsorterna skiljer sig från varandra. Tysk gin är till exempel mer sammansatt och komplett i kryddningen. Denna typ av gin serveras välkyld, och den passar inte särskilt bra när man groggar. Den spanska typen av gin påminner om den brittiska. Den tillverkas på liknande sätt och enligt statistik dricks även mest gin i världen här – ofta av turister. Vilka typer av gin finns det? Det finns massvis med olika typer av gin, särskilt då olika länder har olika metoder och kryddor vid sin framställning. Men det finns en del sorter som är mer framstående och välkända än andra. Dessa kan du läsa om här nedan. Genever Genever är föregångaren till dagens moderna gin. Den är ursprungsskyddad och får enbart framställas i Nederländerna, Belgien och den nordligaste delen av Frankrike. Den här typen av gin är enbärskryddad, och till skillnad från vanlig gin så är den maltdestillerad i gammaldags s.k. pot-stills. Den framställs ofta helt på mältad säd och/eller korn och lagras på granvirkesfat. Detta sädesbrännvin sägs ha uppfunnits av en holländsk apotekare under 1500-talet och fick sina framgångar då den både var billig att framställa och inte behövde lagras. Det finns två typer av genever; Jonge lagras inte medan Oude lagras. Jonge har en lätt och torr smak. Den får inte färgsättas och får som mest ha 10 gram socker per liter. Oude är mer kraftfull, oljig och söt till smaken. Den får färgsättas och får som mest ha 20 gram socker per liter. Det sägs att när engelsmännen och holländarna stred mot fransmännen i slutet av 1500-talet så drack holländarna genever för att dämpa sin rädsla. Soldaterna blev berusade, vilket väckte deras mod i strid. Engelsmännen kom sedan att kalla drycken för “Det holländska modet”. Det var så engelsmännen kom i kontakt med drycken, och hemma i England började de att framställa drycken under namnet gin. Distilled gin Det här är den vanligaste typen av dagens moderna gin, och många andra ginsorter framställs med den här typen som bas. Man gör distilled gin genom att omdestillera ren sprit på 96% tillsammans med enbär och eventuellt även annan kryddblandning. Den kan kryddas ytterligare efter destillering, men den dominerande smaken måste komma från enbär för att den ska klassas som gin. Den här typen av gin har blivit allt vanligare och mer populär på marknaden. London Dry Gin Man tillverkar den här typen av gin på samma sätt som vanlig distilled gin. Den enda skillnaden är att man inte får smaksätta eller söta drycken efter den andra destilleringen. Den här typen av gin är inte ursprungsskyddad, och får därför lov att framställas i hela världen. Plymouth gin Förutom enbär så smaksätter man drycken med torkat apelsinskal för att få en fräschare smak. Plymouth gin är ursprungsskyddad och får enbart framställas av ett destilleri som ligger i Plymouth, England. Produkten är klassad som ett distilled gin. Old Tom Gin Den här typen av gin används främst i drinken Tom Collins. Från början var gin främst smaksatt med enbär, men när man började sockra drycken så uppstod Old Tom Gin – en söt men enbärssmakande typ av gin, som ibland även inkluderar andra aromämnen i smaksättningen. Just nu är det enbart Haymans destilleri i Storbrittanien som tillverkar den här typen av gin. Produkten är klassad som en distilled gin.