Allmänt om vodka
Vodkan kommer ursprungligen från nordöstra Europa. Det är omtvistat ifall Ryssland eller Polen är dess hemland, men båda länderna tillverkade vodka av främst spannmål (men även potatis) och historisk sett har det inte varit en allt för stor skillnad mellan dem.
I Polen och Norge är potatis idag en av de mest populära råvarorna att att använda som bas i vodkan. Detta är dock inte ett särskilt klokt val enligt många tillverkare, då potatis är svår att arbeta med vid framställning och dessutom ger en mager vinst. Potatisbaserad vodka är svår att lagra och ger enbart 10 liter sprit av drygt 100 kilo potatis. Det är skillnad i jämförelse med att 100 kilo säd nästan ger 30 liter vodka, dessutom kan säd lagras betydligt längre.
I Sverige använder vi spannmål som råg och vete vid tillverkning av vodka. Potatisbaserad vodka förekommer också, men i en betydligt mindre skala.
Destillering- och filtreringsprocessen
Kolonndestillation är numera den vanligaste destillationsmetoden, den används särskilt av de större industrierna. Enkelpannan används också, men det är bara en handfull destillerier som använder den här metoden. Vodka som destilleras med enkelpanna har dock fått en mer exklusiv status. Denna variant blir både rundare och fylligare i smaken.
Ibland filtreras vodkan i en särskild maskin både under och efter destilleringsprocessen. Förr använde man sig av både tyg, sand och bröd vid filtreringsprocessen, vilket ledde till ett dåligt resultat. Kvaliteten blev betydligt bättre när man började använda träkol, en metod som används än idag. Detta är för att träkolen ska suga åt sig de spårämnen som antingen förändrar eller tillför oönskade bismaker. I de största vodkaproducerande länderna gör man sällan detta, då man föredrar att använda minimal filtrering vid destilleringsprocessen i syfte att bevara produktens unika egenskaper och smaker.
Den person som bär ansvaret för destilleringen styr filtreringen, vilket inkluderar borttagning av olika komponenter som innehåller smaksammansättningar som etylacetat och etyllaktat samt finkeloljor som påverkar den önskade rena smaken av vodka. Detta kan man åstadkomma genom att destillera drycken flera gånger. Beroende på metod och produktionsteknik kan slutresultatet innehålla så mycket som 95% etanol. På grund av detta späds i regel vodkan ut betydligt innan de fördelas i flaskor.
Smaksättning
De flesta vodkasorterna smaksätts inte, men i länder där man dricker mycket vodka finns det självkomponerade recept för att förbättra vodkans smak eller för rent medicinska syften.
Det är viktigt att notera att smaksättningsprocessen sker efter både jäsning och destillering. Det är i jäsningsprocessen som spannmassan omvandlas till sprit som enbart har smak av etanol. Genom att låta exempelvis örter eller frukt lakas ut i en mindre mängd sprit för att sedan tillsättas i själva vodkan så får drycken en helt annorlunda smak.
Vodka kan bland annat smaksättas med ingefära, vanilj, kanel eller olika typer av frukt. I Ryssland är det ganska vanligt att smaksätta vodka med honung och pepparfrukter. I Polen och Vitryssland tillsätter man det lokala myskgräset för att producera Żubrówka – en typ av vodka som är ganska söt i smaken och ljusgul i färgen. I Litauen och Polen är det vanligt att smaksätta med honung. Även i Norden har det börjat bli ganska vanligt att smaksätta vodka. Här kan vodka blandas med exempelvis örter, frukt och kryddor. I Sverige har vi ett fyrtiotal sorter av örtkryddad vodka, det vill säga kryddat brännvin.
Det har blivit en trend att experimentera lite mer annorlunda smaker – nu finns det till exempel vodka som har smak av bacon och het chili.
Även om vodkan inte innehåller mer än 30 milligram arom- och smakämnen per liter (konjak innehåller drygt 2 000 milligram) så kan den få en tydlig smak.
Det är inte vanligt att lagra vodka, men när det sker så är det oftast i Polen och Ryssland. Då lagrar man i ekfat, men det enbart för att runda av spriten så att den får en mjukare karaktär.