Första delen av vår artikelserie Ginhistoria är äntligen här. Tanqueray har kommit att bli en av de mest populära ginsorterna i Sverige och 2020 var Tanqueray den sjunde mest sålda gingen på Systembolaget. Men hur startade allt egentligen en gång i tiden?
Tanqueray i starten – 1800-tal
Tanqueray är en typ av gin, med rötter från 1830-talets London. Dess stamfader var en engelsman vid namn Charles Tanqueray (1810-1863). Hans släkt härstammade från generationer av präster, och när även han förväntades att viga sitt liv till kyrkan trotsade han familjen och valde sin egen väg. Charles ville framställa gin. Tillsammans med sin bror startade han Edward and Charles Tanqueray & Co. Deras destilleri skulle så småningom få sitt hem på Vine Street i London. Tyvärr gick Edward bort bara några år senare, men Charles valde att förverkliga deras vision om att skapa världens finaste gin. Han experimenterade länge med recept och smaker som han samlade på sig under sina långa resor utomlands. Till slut lyckades han framställa Tanqueray London Dry. Det var ett torrt gin med en balanserad smak av kvanne, lakrits, enbär och koriander.
Drycken blev snabbt populär i Storbritannien, och det gick bra för företaget. År 1862 tyckte Charles att det räckte, så han drog sig tillbaka och flyttade till Skottland. Han dog tre år senare, inte mer än 53 år gammal. Destilleriet omhändertogs av en av Charles bröder, då hans son fortfarande gick i skolan.
När Charles Waugh väl var färdigutbildad specerihandlare tog han över sin fars destilleri. Han lyckades få faderns arv att blomstra, och det gick bra i flera år. Men då gin var otroligt populärt under 1800-talet växte konkurrensen kraftigt med nyetablerade destillerier. Charles Waugh insåg att han måste göra något drastiskt för sitt företags överlevnad. År 1898 slog han sig därför samman med ett annat destilleri, Alexander Gordon & Co. Tillsammans blev det nya, sammanslagna destilleriet världens största vid framställning av gin. Medan Gordons gin tog över den brittiska marknaden så var det Tanqueray som dominerade den amerikanska. Det gör den än idag.
Tanqueray under 1900-talet
Förbudstiden (1920-33) var en period i USA:s historia då man förbjöd tillverkning, försäljning, import och export av alkohol. Detta var förstås inte bra, då Tanqueray dominerade på den amerikanska marknaden. Företaget protesterade genom att donera pengar till oppositionsgrupper som ville häva förbudet. Eftersom det nu var olagligt att inneha alkohol så blev efterfrågan oerhört stor. Försäljningen slog inte helt oväntat rekord när förbudet slutligen hävdes år 1933.
Efter förbudstiden så hade företaget några gyllene år framför sig. Men ingenting varar för evigt, och under andra världskriget hotades hela imperiet igen. Många städer attackerades av Axelmakterna (Tyskland, Japan och Italien), och när det år 1941 föll bomber över London förstördes nästan hela företaget. Den äldsta destillen, ”Old Tom still” klarade sig enbart för att personalen överöste den med vatten. Efter diverse reparationer sägs det att gamle Old Tom fungerar lika bra i dag som den gjorde för 180 år sedan. Nu har den blivit en typ av spirituell lyckobringare vid framställningen av gin.
Vid krigets slut började man återuppbygga destilleriet. Den här gången expanderade man, och företaget köpte upp nästan en hel gata. Det nya destilleriet invigdes år 1957.
Under 1900-talet uppmärksammades drycken även i media:
- När alkoholförbudet hävdes, år 1933, sägs det att den första drinken som blandades i Vita Huset var en gin och tonic. Den var gjord på Tanqueray, då detta var president Roosevelts favoritgin.
- Underhållningsgruppen Rat Packs syntes dricka Tanqueray Martinis i den välkända Buena Vista Social Club på 1960-talet. Detta gjorde att försäljningen på bara ett år fördubblades utan att man behövde lägga ett mynt på marknadsföring.
- Även Frank Sinatra drogs till drycken. På familjen Sinatras egen hemsida ställdes forumfrågan om Frank verkligen tyckte om gin. Nancy Sinatra, Franks dotter, svarade att ”Pappa älskade Tanqueray gin, men den älskade inte honom.” Nancy Sinatra
Efter många år tyckte man att företaget hade gjort sitt i London, och under 1980-talet flyttade man till Essex. År 1995 hamnade man slutligen i Cameronbridge, Skottland. Där är företaget verksamt än idag.
Tanqueray på 2000-talet
Gin har överlag haft perioder då drycken har varit mer populär och perioder då den har varit mindre populär. År 2000 blev företaget återigen uppmärksammat, då man marknadsförde Tanqueray No. TEN. Skillnaden mellan denna och andra ginsorter var att den nyare varianten destilleras i små destill, så kallade Tiny Ten, tillsammans med färsk frukt. Destilleringen sker i fyra omgångar. Drycken får då en generös smak av grapefrukt, citron, apelsin, enbär och kamomill. Smaken av citrus dominerar över den klassiska enbärssmaken. Den nya varianten skiljer sig därför helt från sina syskon, då man under 1800-talet och större delen av 1900-talet sällan använde sig av citrus i sin spritframställning. Dessa frukter ansågs vara exklusiva och var ofta mycket dyra. Det var faktiskt inte förrän närmare det nya seklet som man började använda färsk citrus i alkohol.
År 2014 testade tidningen Whisky & Bourbon 43 olika sorters gin. Panelen var eniga om att Tanqueray No. TEN var bland den finaste. Omdömet lyder, ”Det här är utan tvivel en av de finaste ginsorterna som framställs. Dess doft och smak är stor och läckert kryddig med tydliga toner av enbär och citrusskal. Det finns en subtilt kryddig nyans av cypress och pinje. Smaken är fyllig, intensiv och rik med en riktigt fin balans mellan krydda, beska och sötma.” (Whisky & Bourbon, nr 14, 2014). Tanqueray No. TEN är den enda ginsorten som har fått en plats i San Fransisco Spirits Hall of Fame.
2020 var Tanqueray den sjunde mest sålda ginen på Systembolaget.